6.C. Aktörer och deltagare

Det faktum att individuella arbetare har ett annorlunda ”paket” av färdighet (kunskaper, kvalifikationer och yrkeslivserfarenheter) är inte ifrågasatt. Vidare förändras de här ”paketen” av färdigheter över tid - vi kan med säkerhet anta att arbetskraften år 2020 kommer att se något annorlunda ut år 2030. Därför är aktörer och deltagare som samarbetar för att ta itu med missmatchningar av färdigheter (här och nu) och framtida kartläggning av kunskaper absolut nödvändiga.

QSE-VET-projektet förstärker den grundläggande förväntningen av att ha aktörer och deltagare som intressenter. Därför är det nödvändigt att en intressentanalys genomförs.

Även känt som ett intressekraftnät, är det viktigt att engagera olika intressenter inom din strukturella metod, som följer:

  1. Samla kritiska synpunkter: ... det sägs ofta att ”du vet inte vad du inte vet”. Alltså kan de viktigaste intressenterna hjälpa till att nå värdefulla insikter.
  2. Erhålla mer resurser: ... att arbeta samarbetsmässigt kan bidra med fler människor och ytterligare färdigheter, expertis, verktyg och resurser.
  3. Skapa tillit: ... att skapa förtroendebaserade förhållanden genom en rättvis metod redan från början kommer hjälpa till att förvärva engagemang och uppnå effekter.
  4. Planera framåt: ... konsekvent respons från intressenter kan försäkra “inköp” redan från början.

Därför, med ovanstående i åtanke, kan effektivt ledarskap anses vara nödvändigt. Vad krävs det för att bli en effektiv ledare? Här är några exempel:

Sedan måste det finnas fokus på att främja en effektiv beslutsfattarstil, och följande kan anses vara testade och beprövade:

  1. Beslutande: för individer och grupper som värderar handling, fart, effektivitet och konsekvens, vilket kräver ärlighet, klarhet, lojalitet och korthet.
  2. Flexibel: är till för de individer, grupper och en tid när en anpassningsbar metod behövs och som är mest effektiv när ett beslut måste fattas snabbt. Det möjliggör för användningen en annan handlingsplan, och det snabbt.
  3. Hierarkisk: för användning i situationer där mycket information är nödvändigt, liksom input. Det finns ett behov av ifrågasatta perspektiv, tid för analys och för att fatta hållbara beslut.
  4. Integrerande: det här är en process för beslutsfattande som består av flertalet övergripande definierade handlingsplaner. Det kräver en stor mängd synpunkter så att många olika synvinklar kan utforskas.

 

Runtom i Europa, faktiskt över hela världen, används ett antal sektorövergripande metoder för att ta itu med missmatchningen av färdigheter och behovet av att kartlägga framtida färdigheter. Däremot är det ofta yrkesutbildningssektorn som tar den största skulden. Enligt Forbes har det producerats ”otaliga uppsatser om hur yrkesutbildning (VET) behöver utvecklas för att tillgodose arbetsgivares behov, och bevis på att stora arbetsgivare arbetar närmare tredjehandsinstitutioner för att framställa nya arbetare som kryssar för fler rutor”. I den här artikeln finns det hänvisningar till behovet av att regeringen bidrar till att sammanföra intressenter för att stödja kompetensutveckling. Dessutom, att ”genom att anta ett långsiktigt perspektiv, måste lärare och pedagoger också spela en viktig roll eftersom att de har en strategisk ställning som gör att de kan främja nästa generations arbetskraft. För att lotsa sig igenom den här utmaningen krävs det av lärare att vara vigare och smidiga i det stora ekosystemet för att hjälpa till. Missmatchningen av färdigheter kan inte fortsätta att råda, utan en medveten ansträngning måste göras för att bryta totalstoppet”.

 

Sammanfattningsvis, enligt Cedefops forskningsrapport nr. 46 ... ”Effektivt samarbete mellan intressenter i det komplexa fältet av att bekämpa missmatchning av färdigheter, är deltagandet av följande intressenter: regering, utbildningssektorn, arbetsmarknadens parter samt arbetsgivare. Dessa måste vara involverade inte bara på nationell nivå, utan även på de regionala/lokala och/eller sektoriella nivåerna.” Forskningsrapporten fortsätter med att belysa att ”Det är också nödvändigt att identifiera en probleminnehavare eller en liten grupp probleminnehavare som kommer att mobilisera de andra parterna och känna ansvaret att säkerställa framgången med programmet”. I den här uppsatsen finns det ett antal effektiva praktiska exempel, från sidorna 114-115. Relevant för QSE-VET-projektet är uppsatsens hänvisning till bristen på bedömning (s. 116), som belyser bristen på väletablerade bedömningsmetoder, eller inom kontexten av QSE-VET ”evidensbaserad VET”.